27 februari 2007

Kuba: Mario Chanes har gått bort

En av Castros gamla vapendragare från gerillastriderna på 50-talet, Mario Chanes de Armas, har gått bort. Han var en av dem som hjälpte Fidel att störta diktatorn Fulgencio Batista, och som tack för hjälpen fick han fri kost och logi i 30 år, inlåst i olika kubanska fängelser.

Från officiellt kubansk håll (och deras supporterklubbar, som till exempel Svensk-kubanska Föreningen) vill man gärna att den som på ett eller annat sätt är i opposition med regimen skall förknippas med den tidigare regimen, eller maffian som tidigare delvis hade en fristad på Kuba, eller USA. Så man har utvecklat en hel begreppsvärld som används för att smutskasta den som inte passar in. Man pratar om kontrarevolutionärer, maffian i Miami, extremhögern, imperialismens lakejer, förrädare, bastista-anhängare osv.

Ironiskt nog började flesta tidiga offren för Castro-regimen som motståndare till den tidigare diktaturen. Det gäller till exempel Huber Matos, som var en av de fem befälhavare som ledde rebellarmén, och var nummer tre i rangordning efter Fidel och Raúl Castro. När han såg hur löftena om demokrati som hade fått folket att ta rebellernas parti aldrig infriades utan Fidel antog en alltmer totalitär roll och lät kommunisterna ta kontroll, så lämnade han in sin avskedsansökan i protest. Han anklagades då för förräderi och det enda som räddade honom från exekutionsplutonen var att han var så populär bland folket att Castro valde att låta honom ruttna bort i fängelse i stället. Han satt 20 år. Jag hoppas återkomma till honom och ett kapitel ur hans spännande självbiografi, "Och skymningen föll" (Como llegó la noche)

De första decennierna efter maktövertagandet handlade det om tusentals arresterade och de som kämpade för sitt land kom att känna sig dubbelt förrådda, först av Batista som gjorde statskupp bara veckor innan presidentvalet 1952, och därefter av Castro, som tillsammans med kommunisterna kidnappade revolutionen och skapade förmodligen världens mest framgångsrika totalitära samhälle.

Idag har jag översatt Mario Chanes dödsruna från tidningen El Nuevo Herald.

Mario Chanes de Armas, en symbol för politisk fångenskap, har avlidit

WILFREDO CANCIO ISLA

El Nuevo Herald

Mario Chanes de Armas, den person som tillbringat längst tid som politisk fånge i modern tid, avled igår i Miami av en hjärtattack. Han blev 80 år.

Chanes var en symbol för kampen för civilrätt och social rättvisa i 1900-talets Kuba. Hans liv kom att präglas av fängelset och exilen, men ingen motgång kunde få honom att ge upp kampen för en demokratisk framtid för Kuba.

Inte ens de 30 år han tvingades tillbringa i fängelse, ända fram till den sista dagen av det långa straffet, för att redan tidigt ha opponerat sig mot regimen ledd av Fidel Castro, vid vars sida han stred vid den misslyckade attacken mot Moncada-förläggningen i Santiago de Cuba 1953.

De senaste två åren försämrades hans hälsotillstånd snabbt på grund av Alzheimers sjukdom. Chanes tappade minnet och var inlagd på ett sjukhem i Hialeah sedan 2005.

Han avled på lördagen klockan 17.30 på sjukhuset i Hialeah, dit han hade förflyttats några timmar efter att hans hälsotillstånd försämrats kraftigt, och han placerades genast i intensivvård. Hans närmaste anhöriga befann sig vid hans sida när han till slut somnade in.

— Han dog med det lugn och den frid som följt honom under hela hans liv, kommenterade igår kväll hans syster Belén López. "Han var en underbar människa, tillmötesgående och beredd att hjälpa vem som helst utan att kräva något tillbaka. Han var en man av en annan tid."

Chanes föddes i Havanna den 25 oktober 1926 och tog studenten vid en skola i Marianao, den stadsdel där han växte upp och redan som mycket ung började han jobba i handelsväsendet.

Tack vare sina förmåga att engagera andra blev han snabbt en facklig ledargestalt i havannaprovinserna Puentes Grandes och Ceiba, och efter hand utsträcktes hans organisatoriska inflytande även till andra provinser. Han var på väg att bli en inflytelserik person inom den kubanska fackrörelsen, men militärkuppen den 10 mars 1952 som leddes av general Fulgencio Batista, tvingade honom att föra kampen på andra områden.

Han övergav då det fackliga arbetet för att i lönndom ta upp kampen mot Batista. Det var på detta sätt som han lärde känna Castro vid ett möte bland unga motståndare till den icke-konstitutionella regimen.

— Det var en kär vän till oss, fotografen Fernando Chenard Piña, som kände en man vid namn Fidel Castro Ruz, och vi började hålla möten i ett hus på Prado-gatan 109 i Havanna, mindes Chanes i en interju med El Nuevo Herald 2003. "Vi som bestämde oss för att ta upp kampen mot Batista gjorde det eftersom han brutit mot 1940 års konstitution, och för alla medborgares rätt till ett fungerande rättsväsende."

Tillsammans med Chenard blev han ledare för de hemliga motståndsgrupper som utbildade ungdomar i att hantera vapen och skjuta, som förberedelse för den väpnade attacken mot Moncada-förläggningen den 26 juli 1953. Chanes satt i den tredje jeepen bakom Castro och skadades i handen innan de lyckades fly från platsen.

Flera av hans trofasta kamrater dog i den misslyckade operationen. Åsynen av den unge José Luis Tasende i en pöl av blod upphörde aldrig att beröra honom.

Efter att ha tagits tillfånga några dagar senare i utkanten av Santiago de Cuba, ställdes han inför rätta och dömdes till 10 års fängelse, men drog nytta av den allmänna amnesti som utfärdades 1955, och gick i exil för första gången i Miami, där han försörjde sig som diskare.

Men Castro kontaktade honom från Mexiko och bad honom ansluta sig till förberedelserna för expeditionen med yachten Granma, och han tvekade inte att ta upp kampen igen. Den 2 december 1956 avreste han mot östra Kuba tillsammans med expeditionens övriga 81 deltagare.

Efter den misslyckade landstigningen lyckades Chanes ta sig till Havanna där han ledde motståndsgrupper i överfall och sabotage. När castros revolution till slut segrade, den 1 januari 1959, satt han fängslad.

Han blev tidigt missnöjd med den kommunistiska inriktning som revolutionen tog och försökte ta avstånd från maktens kretsar. Den 17 juli 1961 arresterades han, anklagad för att ha förberett ett mordförsök mot Castro. Domen löd på 30 år, trots att Chanes alltid höll fast vid att anklagelserna var påhittade och att varken vapen eller dokument framställdes som bevis.

Efter att ha vägrat att delta i politisk rehabilitering i fängelset förklarade Chanes sig som samvetsfånge fram till den 16 juli 1991 då han släpptes ur fängelset.

Det var i fängelset som han skulle få besked om sin ende son Marios födelse och senare även om dennes död vid 22 års ålder. Fortfarande i fångenskap nåddes han av beskedet om att hans föräldrar gått bort, samt brodern Francisco, som dog i Miami 1990 efter att också ha suttit politiskt fängslad på ön.

Chanes anlände till exil igen 1993 i hettan av en intensiv internationell kampanj för att de kubanska myndigheterna skulle ge honom tillstånd att lämna landet.

Sedan dess blev han en ihärdig aktivist i olika internationella forum för att att de politiska fångarna på kuba skulle friges, och för en demokratisering av Kuba. Såväl Bill Clinton som George W. Bush bjöd in honom till Vita Huset, och den förre presidenten Ronald Reagan tog emot honom på sin ranch i Kalifornien.

Chanes jobbade intensivt fram till 2003 i föreningen Plantados (samvetsfångar), ihop med välkända representanter för den politiska fångenskap som de delat med tillsammans i castros fängelser.

- Jag kommer för alltid att minnas honom som en lugn och modig kämpe, som en vår tids hjälte, uttryckte sig igår kväll ordföranden i Plantados, Ángel de Fana, som delade cell med Chanes i fängelset Combinado del Este, i Havanna. "Han älskade Kuba på samma sätt som självständighetskampens patrioter."

Chanes välkomnade tanken på en fredlig försoning mellan kubaner och förde ett uttalat stöd för den interna oppositionens medlemmar på ön.

— Jag förlorade allt i fängelset, men jag vägrar att hänfalla åt bitterhet och hämndbegär, förklarade han i den sista intervju han gav. "Vi måste till varje pris sträva efter en framtid där de kubanska familjerna kan försonas."

Han överlevs i Miami av sina systrar Belén, Mercedes, Aleida och Merceditas. Hans son Mario avled 1984.

Likvakan kommer att hållas nästa måndag, från klockan 17.00 hos begravningsbyrån Bernardo García, som ligger på 4100 NW 7 St i Miami.

Begravningen sker nästa tisdag.

Andra bloggar om: , , , , ,

2 kommentarer:

Anna Ardin sa...

Att Castro vet (visste) hur saker egentligen ligger till, vem som är högerextremist och imperialistälskare och vem som är demokratisk idealist och ideologisk opposition är väl ganska klart.

Men jag undrar så om Svensk-Kubanska föreningens ledning (och medlemmar) faktiskt tror på allt de matas med från Havanna eller om de också spelar med och ljuger helt ogenerat.

Jag träffade så många idealister i Miami, och människor som offrat allt för sin demokratiska övertygelse i Havanna att det känns helt barockt att majoriteten av svenska folket verkligen verkar tro att alla kubaner i Miami och alla oppositionella på Kuba är vansinniga vapendårar som inte vill annat än att se rött blod. (För det stämmer alltså inte).

Planners sa...

An insightfull post. Will definitely help.

I have used the AV Planners Inc for all "miami av" and their serivice is the best. You can know more about them in http://www.avplannersinc.com/index.php/miami-fl.

Thanks,
kavel - miami av

Pingat på intressant.se

Jag har placerat min blogg i Linnéstaden på bloggkartan.se